Livet

Ja vad ska man säga, sitter nu och lyssnar på lugna låtar. Jag tycker om att lyssna på de vid sånna här tillfällen då man behöver tid att tänka, fundera och lyssna till sig själv. Jag förstår att det kom som en chock för dig, men du anar inte hur mycket jag samlade mod och hur nervös jag var när jag kommer upp för trappen och ser dig i spegeln... Kändes som en annan människa, var så längesen! Visste inte vad jag skulle säga, kände mig dum, men ville få de gjort. Jag visste inte vad du skulle säga och tycka, men jag hoppades på de bästa och hoppades på att de skulle finnas något att göra för att få dig och förstå. Kan ju säga att jag senast i natt drömde nå vansinnigt, kanske något som jag vill ska hända.. Varför växa upp och bli stor? Livet var ju så jävla bra innan! Inga bekymmer, lögner, tjaffs, kärlek eller något annat som står i vägen nu. Man kunde lätt bara ta livet som de kom och umgås med sin vänner. De är klart man kan de nu också, men de är ju inte alls samma sak, livet är mer komplicerat nu. Förut var man ju mammas lilla flicka.

Livet var som en dröm, allt var roligt och skoj! Nu är allt så seriöst, allvarligt och de finns val som kan påverka en resten av livet. Jag är ung, vill jag ha de så här? Livet ska ju leka! Som en dans på rosor. Var ett tag sen jag riktigt släppte loss, vet inte sen sist. Jag saaaknar dig! Kan vi inte gå tillbaka till den tiden då vi kunde sitta på stuttsmattan hela dagarna/ kvällarna och bara prata. Bada i en liten bassäng mitt i natten, ta massa kort, smyga hit pojkar mitt i natten, busringa och bara ha kul. Varför varför varför?? Vill inte bli stor!! Alla är värd en andra chans, iallafall dem som har eller ännu betyder mycket för en. Kan en pojkvän ta ens vänners plats? De kommer nog aldrig att hända även fast dem ibland känner sig övergivna. Så kommer de aldrig att bli, ni går i första hand för ni är dem som har ställt upp vad det än är!! Ni håller hemlisar och man delar så mycket med varandra. Speciellt om man är nära vänner och känt varandra i några år, som vi. Ni 2 kommer alltid var dem som betyder mest för mig, jag har delat både glädje och tårar med er, även fast vi har bråkat som aldrig förr och nästan tagit kol på varandra, så finns känslan där, jag är trygg med er och jag är lycklig med er. Ibland får jag ångest, eller rätt ofta... Har jag gått rätt väg, gör den mig glad, är jag lycklig och är det så här det ska vara? Vill prova på nya saker här i livet, men de är inte alltid det är så lätt.

Ne nu ska jag inte sitter här och tycka synd om mig och lägga alla mina tankar på er, men jag säger som andra säger, de är riktigt skönt att få ut allt man bär på här i bloggen. Det är som ett sätt att försöka visa sina känslor för andra och det är ett enkelt och ett lätt sätt att säga vad man tycker och tänker!

Ibland kommer stunder då jag bara vill lägga mig ner och blunda, ligga där ett stund och sen öppna ögon och se att jag är långt borta från allt. Försöka ta tag i livet och sen gå vidare, varför ska de vara så svårt att ta beslut...