Jag trodde du skulle uppskatta att jag kom, och jag trodde de var ett sätt att visa att jag verkligen bryr mig om dig, men vem vet! Verkar hopplöst. Är i Jmk igen då jag bara var hem och åt. Jag och hjärtat sitter nu vid varsin dator och nördar! Först väntade jag på att han skulle bli klar på datorn men de inträffade aldrig, han dryga på så tillslut gick jag och satt mig vid datorn jag med. Har typ långtråkigt på dagarna, jag mena jag har Sebastian men vi gör inte så mycket på dagarna. Förut spelade man ju fotboll, badminton, var ofta i Jokkmokk, massor av läxor att göra, var i stallet nästan hela veckorna och det fanns knappt tid att kolla på tv. Ja, nu gör jag nästan ingenting av de... Är sällan i jmk, händer att jag stannar och är med Emma, och har typ inga läxor att göra (vilket är skönt). Men de är som att jag inte gör någonting, okej jag tar de lugnt och ser på tv ibland och är vid datorn ibland, men de är väl inget liv? Ska börja motionera, börja någon aktivitet (fast vet inte vad) så jag får göra något annat än att sitta hemma och ruttna bort! Saknar att vara med min häst, finns chans att jag kan vara med han med hjälp av tabeletter, men vill jag fortfarande vara med hästar, är jag intresserad? :S Så svårt när det var flera månader sen sist...
Tiderna med dig kunde man nästan hitta på vad som helst. Har nu mer tid till min kusin men hon har ju stallet varenda dag och har då ingen tid med mig, så de blir bara fel... På helgerna är det riktigt skönt att vara fri från allt, de är bara att ta sitt pick och pack och fara. För de var haken med hästar, man var som låst att fara om man inte kunde byta dag med någon annan. Man hade utsläpp att sköta mm.
Alltid kommer du vara min.
1 kommentar:
Jag blev vell visst glad att du kom? Men jag jubla och apploderade inte direkt eftersom att vi aldrig annars pratar? Jag blev jävligt chockad att de var DU som kom upp för trappen och inte nån av dem de brukar vara? Klart att jag blev glad även fast jag kanske inte visar de så speciellt mycket! Men du måste förstå att de också kom som en chock för mig!
Skicka en kommentar